De var på tiden..

Hej igen.

Herregud va de va längesen jag skrev och så himla mycket som hänt sedan dess. Tänkte köra en liten recap för er. Jag ser även i mina utkast att jag har många inlägg jag aldrig publicerat.. Så har en hel del på lager. Men blev sugen på att blogga nu igen när vi gör det i skolan haha.

 

Jag slutade skriva i mars, efter mitt ärliga inlägg 2019. Jag kan va helt ärlig med att säga att jag inte kommit någon vart i sörjandet, det gör fortfarande lika ont som de gjorde då. Jag saknar henne lika mycket då, som nu. Men jag kämpar varje dag.

 

• Flyttat tre gånger (2019, 2020 & 2022)
• Bytt jobb 9 gånger (säkert mer).. Men har kvar 5 av dom
• Börjat studera till förskollärare och är nu inne på mitt sista år. Så alla de jobben är vid sidan av skolan, som timvikarie eller extra personal. (2 av dom är inom förskola, 1 inom skolan och 2 restaurang).
• Rest till New York, Maldiverna, Rom, London, Legoland, Riga och säkert fler ställen.
• Vi har som hela världen vet vart/är inom en pandemi fortfarande med corona. Jag fick de såklart. Aldrig mått så dåligt innan.. 

 

Men det största av allt som hänt är att jag blivit mamma till en dotter, hon fyller tre år nu i februari. Hon är som en gåva från mormor. Hon var beräknad den 29 mars, men föddes 28 februari. Det var som att mormor inte ville att jag skulle vara ledsen runt det datumet, eftersom dagen efter var det 1 år sedan hon begravdes. Min dotter är det bästa som någonsin hänt mig och är så sjukt glad över att hon finns. Hade jag inte blivit gravid hade jag nog inte vart här idag. 

 

Jag vet inte om jag kommer skriva här igen, eller när. Vet inte ens om det är någon som läser detta. Men kände att jag va sugen på att börja igen, för att få ut tankar och skriva av mig. Även om hela världen kan läsa det så är det ändå skönt att skriva lite.